Ordet homeopati kommer från grekiskan och betyder ”liknande sjukdom”.

Teorin är att substanser som i större doser orsakar symptom eller sjukdom hos en frisk människa, kan i rätt dosering ha en läkande effekt på en sjuk person med samma eller liknande symptom. Ett exempel är att ett bistick förorsakar svullnad, rodnad och en brännande smärta hos en frisk människa. Bigift (på latin: apis) används inom homeopatin i ytterst små doser för att behandla just sådana symptom som har uppkommit av helt andra orsaker.

Homeopati är en enkel metod och är ett mycket biologiskt användbart sätt att behandla symptom på. Patienten ges en mycket liten dos av en substans, så att kroppen känner igen substansen och kan reagera på den. Vaccin fungerar på exakt samma sätt med det undantaget att substansen man då ger är mycket större, plus att vaccinet även kan innehålla stora mängder av andra kemikalier som kan förorsakar långtgående sidoeffekter.

När en patient förskrivs ett eller flera homeopatiska medel, händer det ofta att symptomen förvärras i allt från några timmar till några dagar. Detta är ett tecken på att kroppens självläkande förmåga har aktiverats. Dessa reaktioner är helt ofarliga och ett tecken på att ett gott val av homeopatiskt medel har gjorts.

Homeopati som läkekonst har funnits i över 200 år. I Europa och övriga världen är homeopati väletablerad. Det finns t.ex. homeopatiska sjukhus ibland annat Grekland, Belgien och England som är en del av den traditionella vården. Grundaren av homeopati, Samuel Hahneman utvecklade under sin livstid (1755-1843) ett system som var motsatt det som skolmedicinen företrädde. I stället för att motarbeta och undertrycka symptomen av en sjukdom, försöker homeopatin arbeta med kroppens naturliga förmåga att läka sig själv. Substanserna kan komma från djurriket, växtriket eller från mineraler. Den prepareras enligt en speciell metod och blandas ut med antingen vatten, alkohol eller socker för att formas till ett homeopatiskt medel.